Det må vara sommarlov för en del därute, men undertecknad kunde inte motstå frestelsen att starta en blogg. Förmodligen för att jag saknar att sitta i hörsal 6 med billigt kaffe som spär på magsåren, att känna en avsky för cirka 40 % av medstuderande och vardagens lunk. Uppmuntrad av två vänner beslutade jag mig för att - varför inte? Hur illa kan det bli? (Det önskar jag att någon hade sagt till mig när jag sökte in till juristprogrammet).
Såhär i sommartider dras jag tillbaka till den förväntan som jag kände inför JIK:en - juridisk introduktionskurs. Jag var otroligt orolig för att ingen skulle vilja vara min vän (uppfylldes delvis men kanske inte enbart var negativt om man säger så), men det jag borde ha oroat mig för är antalet självgoda skrytmånsar som såg till att "leverera" redan på seminarium ett.
Personligen hade jag inte:
a) läst ett enda av rättsfallen,
b) definitivt inte förberett frågorna som var till den dagen,
c) förberett mig mentalt för hur duktiga alla var.
Vet ni vad? Alla var inte ens duktiga. Skulle nog inte vilja säga att någon var duktig. En del är bara bättre på att bluffa än andra (en egenskap hos folk jag avskyr mer och mer desto längre programmet lider. Det är uppenbart att ni bluffar! Hur svårt kan det vara att läsa tre rättsfall på en eftermiddag?) Men det kan man inte ens ana när man sitter där nervös och högröd i ansiktet av stress.
Juriststudentens (JS) tips för en lyckad JIK:en:
a) läs rättsfallen,
b) förbered frågorna
c) förbered dig mentalt för att stå ut med folks bullshit i 4,5 år,
d) häng desperat med på faddrarnas aktiviteter så att du kanske träffar någon som du kan stå ut med i 4,5 år,
e) kröka,
f) upprepa e,
g) passa på att njut av hur oförstörd du är och grip tag i det som kan kallas "humor", för den kommer försvinna i takt med högskolepoängen.