JS ryser alltid när JS tänker tillbaka på assen. Inte enbart för att JS tyckte att det var ofantligt tråkigt utan på grund av Toffeln. Toffeln, förutom att vara en tråkig toffel, hade (har?) en ovana om att leta efter guld. I näsborren. Med sitt finger. Eller på ren svenska - Toffeln petade i näsan. En vuxen människa. Petade. I. Näsan. JS och McLovin var alltid nära att spy när detta skedde. Men eftersom JS och McLovin är ofantligt svenska utav sig så uteblev protesterna.
Toffeln hade nog hört att man blir snäll av pepparkakor (förmodligen ville Toffeln ge JS en ny chans att bli en bättre människa), så Toffeln proklamerade glatt en dag att Toffeln minsann köpt pepparkakor till alla (JS blev inte jätteglad ändå för det var typ 5 pepparkakor för 10:- i prego och JS föredrar dyrare presenter än så). MEN! JS var tillräckligt vaken för att minnas att Toffeln älskade att peta näsa.
JS ler snällt och tackar för pepparkakan, samtidigt som JS ser till att trycka in kakan i den urdruckna kaffekoppen och sätter snabbt som attan på locket. Tyvärr är McLovin inte lika vaken och äter upp kakan.
När JS och McLovin var i tryggt förvar senare (det vill säga ensamma) så säger JS att JS inte klarade av att äta kakan.
McLovin: Varför inte?
JS: Men Toffeln älskar ju att peta i näsan...
McLovins ansiktsfärg skiftade i grönt och ögonen tårades, samtidigt som McLovin viskade svagt "varför hindrade du mig inte?"
JS kände sig som en dålig vän, men eftersom att vara diskret inte är JS starka sida så kunde JS bara rycka beklagligt på axlarna och ber nu eder alla att lära er av McLovins läxa.